Ett i veckan

Veckans värsta dag. Måndag. Det är verkligen galet långt till nästa ledighet på måndagar. Jävla Gud som kom på måndag. Ska jag komma på något bra med måndagar så är det att jag får väga mig. Det är oftast roligt.

Denna vecka har varit bra. Mycket som hänt, men det gör mig ju starkare sägs det. Jag känner mig lycklig. Om man inte ser veckan ur den psykiska vinkeln utan ur hälsovinkeln så har den varit som andra veckor. Jag är grymt duktig på veckodagarna och helt värdelös på helgerna. Och jag trivs ganska bra med det upplägget måste jag säga. Speciellt med tanke på att det, trots det, visar resultat på vågen. Idag stod vågen på -1.2 kg.

Jags kulle vilja säga att det är så stolt över mig själv, att jag är så jäkla duktig, att det är värt att slita för. Men jag känner att jag inte kan det. Jag anstränger mig inte det minsta för att gå ner känns det som. Jag tänker inte på det ens. Jag och min kropp har hamnat i fas så den sköter det mesta själv om jag ska vara ärlig.

Hur som helst mår jag jävligt bra.