Ett i veckan

Som tidigare skrivits så har jag ju varit sjuk. Nej jag klagar inte eller tycker inte synd om mig själv. Bara lite. Det ÄR faktiskt jobbigt att ha ett ständigt tyck mot bröstet och när man andas så kittlar det eller piper. Jag tror jag har kol. Är trots denna vecka med outhärdlig smärta på bättringsvägen. Igår hostade jag nog bara en gång så att jag nästan kräktes. Små saker som gör en lycklig.

En annan sak som gör mig lycklig är att jag ÄNTLIGEN är frisk nog att träna. Om jag inte skulle få nått hemskt återfall idag. Peppar peppar. I morgon kör vi en timme zumba 18.40-19.40, och sedan gasar vi vidare till dansen som börjar 20.00. Jag hoppas jag blir så utmattad att jag inte kan stå, att mina ben darrar och jag blir så svettig så jag måste vrida ur tröjan. Kanske inte det smartaste att börja tokträna efter två veckors uppehåll och tryck över bröstet. Men varför ska man vara så jävla smart hela tiden?

Nu till det intressanta som 99% av er EGENTLIGEN kom hit för att läsa. Ja, det är ju måndag. Förra veckans nederlag gjorde mig smått förbannad. Det var egentligen inte alls konstigt det som hände, men jag gillade inte att skriva plus.

Idag ställde jag mig på vågen och den visade -3.1! Jag vet att det kanske är lite mycket på en vecka men va fan!? Jag är superglad! Och supersnygg! Bara jag inte fortsätter i den takten.

Mors.