Ett i veckan

Jag är aldrig sjuk. Det är sant. Nästa aldrig. Inte sånna vanliga sjukdomar som alla har, typ förkylning. Jag gjorde mitt när jag föddes med allt man kan ha och lite därtil.. Efter det kan jag nog räkna på ena handen dom gånger jag varit sjuk. Gulsot, Mul och klövsjuka, körtelfeber...you name it. Mamma tror att jag nu har sorkfeber. Skulle jag egentglien födds till ett djur? Ingen aning. Ibland kan jag känna mig lite som en förbannad björn, eller en bambi på hal is, eller en (i rätt samanhang) klok uggla, eller en höna som bara ligger och ruvar, eller en liten liten vit kanin...

Kontentan av ovanstående är alltså att jag är sjuk. Normalsjuk. Fast för mig är det ju såklart inte normalt. Sedan i söndags har jag haft galet ont i halsen och bihålorna. Trodde i söndags att detta var nån form av dubbel-mega-super-bakisgrej goin' on. Nu är det onsdag, så jag kan omöjligt vara bakis än. Nej jag är sjuk. Sedan i söndags kväll har jag endast fått i mig en tallrik makaroner och korv och igår kväll fick jag i mig typ 2 dl gulachsoppa. Senare i Svallet så fick jag i mig en storjävla kopp varm choklad också.

Ja men vad har detta resulterat i? INGEN träning alls! Igår väntade mitt två timmar långa konditionspass, som jag verkligen sett fram emot. Men nej. Om jag så ligger på dödsbädden så tänker jag träna i morgon. Jag får damp. Det spritter i kroppen. Ännu ett resultat av detta är att jag sedan i måndags har gått ner 2 kg. INTE bra! Hej då muskler. Idag måste jag försöka äta. Men jag ryser bara av tanken. VAD HÄNDER? Jag som älskar mat...